Mona Sahlin agerar allt mera statskvinnolikt. Hon talar långsamt med mörkare röst än vi är vana vid. Blicken är fast, klädseln nedtonad och budskapet tydligt: det är bara en tillfällighet att Fredrik Reinfeldt är statsminister. Ett fel som valmanskåren kommer rätta till senast om två år.
Angreppen på statsministern är otaliga och ibland blir de rent fåniga. Som när hon retoriskt frågar "Var var Reinfeldt då?" och syftar på räntekrisen i början av 90-talet. Hennes eget svar är att han slogs om makten i ungdomsförbundet. Ska verkligen Fredrik Reinfeldt behöva stå till svars för att han var för ung för att hantera räntekrisen?
Ett av hennes ämnen för kvällen förtjänar hon emellertid respekt för. Hon distanserade sig tydligt från Sverigedemokraterna och talade om vikten att Sverige förblir ett öppet land och en tillflyktsort för flyktingar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar